Kategorier
Blogg

Konversation med Joakim efter workshopen…

Hur det än går med alla genialiska övningar du lärde ut till mig och Monica, är jag dig evigt tacksam ska du veta!!
”Min vagga vaggade” för första gången i Trollhättan. Men när nu vi- Monica, Joakim och Tony vaggade tillsammans på Botulfsgatan i Lund, känns det som om vaggan vaggade på nytt.
Det är som ett stort äventyr samma äventyr som Eli upplevde med Bombi Bitt och jag.
Äventyret börjar på nytt för mig.
Det var verkligen en kurs med kärlek och omtanke! jag kände mig som hemma snabbt i sällskap med dig och Monika!

Flyg och fokuseringshälsningar från Joakim.

Bilden tagen 1996 vid lake Wanaka, Sydön Nya Zeeland. Vackert eller hur!
paraglide
————————–

Hej Joakim,

Tack för dessa fina ord ! Det värmer otroligt varmt !!!

Så glädjande att höra!

Nu är du på gång, och det kommer gå jättebra, du har allt i dig och kommer klara det jättebra.
Träning, utan ansträngning, utan anspänning, med en alldeles lagom insats och en rejäl portion tro på fantastiska dig, så ska du se att det kommer gå jättebra!

Underbar bild, otroligt vackert, tack för det!
Perfekt bild att träna fantasin med, bara att ge sig ut och flyga och se alla detaljerna i de fantastiska bergen, i vattnet, i grönskan, där finns hur mycket som helst,

Fullt fokus framåt 🙂

Är det ok att jag lägger ut dina fina kommentarer och den otroligt fina och inspirerande bilden på hemsidan, jag skriver bara signatur ”Joakim” såklart? Och om du inte vill så är det absolut helt ok, det är inga som helst konstigheter.

Hälsningar och tack och massor med lyckönskningar
Tony

————————–

Hej Tony,

Det går mycket bra att visa mina kommentarer och ”drakflygarbilden”. Jätteroligt att du tyckte om det. Jag hoppas att det inspirerar andra till energigivande utmaningar.
Jag testade en rolig grej idag när jag gick vägen ut till trädodlingarna: jag blundade och tänkte att jag gick på ett löpband (gångband) och tog sikte på ett träd och ett hus längre fram. Jag gick och det kändes lite som om jag gick på samma ställe och med bilden i fokus. När jag slog upp ögonlocken, uppen barade sig en klarare omgivning. Det var roligt.

Jag tror jag börjar förstå att det jag upplever av landskapet är” rätt storlek” och försöker inte göra det som jag fokuserar varken större eller mindre. Jag accepterar oskärpan som en kompis om den skulle finnas där. ”Jag tror jag börjar bli vän med allt som är litet”. Allt i landskapet känns mer levande på något sett när jag vet att det jag ser klart och endast det jag tittar på. (Fler dimensioner en ett vykort)…. Lite av mina tankar. Du får stänga av mig om det ”snöar på för mycket” Jag vill bara veta om poletterna börjar trilla in (Hoppas du har förstått?! Tack Baloo…)   Jag gillar moln och vatten. Jag svävar på moln.  Hälsningar från Joakim

————————–

Hej Joakim,

Tack, super!

Åh, det låter som en strålande övning !

Helt rätt att fantisera och tänka sig vad som finns och att du har fokus, och vila ögonen, så ser du klarare därefter.

Härligt att höra Joakim, bli vän med skärpan och acceptera skärpan som en en kompis, så blir allt klarare sen.

Och att fokusera på detaljer.

Du snöade inte alls, det är solklart Joakim ! Fortsätt så.

Moln och vatten är underbart, gillar jag med. Moln är långt borta och ändå så knivskarpa, eller oskarpa. om man vill 🙂

Kör på ! Bra jobbat !

Hälsningar
Tony

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *